Idag såg jag den…..


Åkte förbi plåtverkstan & där stod den min BIL :) med tjejp runt om baken…..Tänk att man kan sakna sin bil så mycket…. jo jag gör det!!!

Först en lång promis på golfbanan, hundarna älskar att springa där :) Sen till Karin med Andy & Loka för en fika. Jätte trevligt att ses Karin!!! Xtra kul att träffa Loka såklart, tankarna går till Cima och funderingar kring hur det hade varit om hon vore i livet.. Karins söta lilla dotter var mé, hon är en liten ängel :)

I morgon är det dax för sjukgymnastik och sen till klubben för lite lydnad innan jobbet kallar.



tränat….


Japp, idag efter jobbet åkte jag mé hundarna till klubben och halkade runt på appellplanen en stund…..

Minna, starter i fria följet, position, kontakt och kontakt :)

Apportering, hon älskar metallen och snor den jämt men trä apporten vill hon inte ha…. & mé Glittra är det tvärtom…Så jag lurar dom båda två först den roliga :) & så smyger jag in den mindre roliga och ja då går det bra!!! Bara att träna på! Minna hämtar gärna metallen hemma och tycker vi ska kampa med den el, så bara ligger hon och tuggar lite :)

Snabba lägganden, Minna och nu börjar vi få till dé :) Hon är ju en stor fröken och har en petig matte som ser en BC framför sig & jobbar för att läggandet ska bli snabbt och framför allt tyst!! Vilket är Glittras stora problem hon tar till skallet i läggandet…..

Minna väger nu 36kg!!! :) Jag har fått en jätte briard :) Vilja & Glittra framstår som små unghundar jmr mé svarta trollet :) & det finns inte ngt fett på hennes kropp, välmusklad och ngt tunn tycker jag….. Men jösses hur mycket ska hon väga???

På lördag har Briardklubben Mh & Unghundsbeskrivning på Dobbis klubben i Löttingelund i Täby!!

Kom om Ni vill se ett gäng härliga hårbollar!!!!

Fortfarande utan min bil och det ser mörkt ut att få tillbaka den :(

Håller tummarna att jag får tillbaka den för den är SAKNAD :)



Grattis Vilja


vilja-12-timmar.jpg

 Lilla prinsessan endast 12 timmar :)

vilja-me-vaska.jpg

& här poserar så fint i snygga väskan på sin andra utställning :)

Stort Stort GRATTIS alla syskon på Eran fyra års dag :) HURRRRAA HURRRAA

Oj vad tiden går, inte så länge sen jag satt där i valplådan ute på Farmen och tittade på de ljuvliga Ritha barnen.

& söta söta lilla Vilja som jag föll direkt för :) TACK Jaana för världens bästa och finaste prinsessa :)



Grattis :)


Stort GRATTIS Satu till Magnums första CERT :)

Minnas bror Magnum ställdes i dag och fick Cert :)

I går blev det lydnadsträning på klubben & det ska bli bra med kurs nu för jag får inte ordning på Minnas fria följ :( Vi hamnar i konflikt med varandra och de är inte bra, för fröken har en tendens att bli sur och hoppa på mig till följd av att jag blir arg… Näe det är inge bra!

Vilja moment träning appell och Glittra framåtsändande :) , rutan och fjärren.

Idag är det studier som gäller och imorgon är det Kalas :)




Intervjuv med Emelie Cajsdotter, från SVD – Karin Thunberg

Enligt Emelie Cajsdotter är allt som lever besjälat – och medvetet om sin existens. Därmed finns en möjlighet till kommunikation. ”Det gäller både djur och växter. Men det kräver att man kan gå in i varandras identiteter. Svårast för den här sammansmältningen har två människor, eftersom vi är mest fast i våra ramar.”

Foto: Dan Hansson

Enligt Emelie Cajsdotter är allt som lever besjälat – och medvetet om sin existens. Därmed finns en möjlighet till kommunikation. ”Det gäller både djur och växter. Men det kräver att man kan gå in i varandras identiteter. Svårast för den här sammansmältningen har två människor, eftersom vi är mest fast i våra ramar.”

Öppen för samtal

Publicerad: 28 december 2008, 11.10. Senast ändrad: 28 december 2008, 13.46

EMELIE CAJSDOTTER Hon var 11 år när hon upptäckte att hon kunde tala med djur. Insikten gjorde henne skräckslagen. Nu lever Emelie Cajsdotter på att hjälpa hundar och hästar till ett bättre liv. En dröm förde henne till Jordanien – och kung Husseins hästar. –Folk får gärna tro att jag är galen. Men ser man inte att djuren blir hjälpta har man förblindats av sin fördomsfullhet. Text: Karin Thunberg Foto: Dan Hansson

// <![CDATA[ // Annons: kulturnoje_nyheter textannonser if (typeof(segQS) == 'undefined') var segQS = ''; document.write(''); // ]]>

  Kvinnan som talar med hästar

//

Foto: Dan Hansson

Fakta

”Det sägs att hästarna som tillhör den här familjen, vars förfäder är ättlingar till Profeten Mohammad, bär på speciella budskap. Att de är som stjärnor på natthimlen.”
”Att kommunicera med andra arter sker inte via ord, utan kan mer liknas vid att man blir en del av den andres existens. Det är som att se en film och samtidigt vara skådespelaren.”
”Envishet är också en egenskap som kännetecknar många av dem som hjälpt mig. Man måste drivas av en vansinnig passion för att ta sig förbi den egna tankens begränsning.”
”En enögd kvinna råder över världens öde. Varje gång någon föds ger hon dem en gnista av livets eld. Med sitt ena öga kan hon se exakt hur långt var och ens liv kommer att bli. Men med det andra ögat slutet, kan hon aldrig veta hur de väljer att använda sin tid.”
”Av alla djur jag talat med, är det en sak som de ständigt tycks undra över. Hur kommer det sig att ni människor har glömt varifrån ni kommer?”

Inte var det någon i hennes barndom som berättade den gamla folksägnen att en natt per år, själva julnatten, kan djur tala. Hennes pappa, ateisten och forskaren i abstrakt matematik, läste hellre högt ur Kafka när hon var fyra år, högst fem. Sedan var han borta, han dog hemma på sovrumgolvet i det som kan ha varit ett självmord.

Nej, att djur kan tala lärde Emelie Cajsdotter på egen hand. Inte genom någon förtrollad saga utan den där dagen i ett ridhus i Göteborg när hon såg in i en ponnys ögon och plötsligt kände att gränsen mellan deras identiteter försvann, som om en plexiglasskiva tagits bort.

–Jag blev ponnyn, hon blev jag. Då var jag elva år. Och väggen som raserats kunde aldrig byggas upp igen. Även om jag först ville eftersom alltihop kändes skrämmande, jätteläskigt.

Det har gått mer än 20 år sedan eftermiddagen som, enklast sammanfattat, förändrade Emelie Cajsdotters liv. Så småningom valde hon, om det nu inte var yrket som valde henne, att ägna sig åt komplementär djursjukvård. Vilket enklare uttryckt innebär att hon far runt som en skottspole och kommunicerar med de djur, främst hästar och hundar, som ägare har problem med. Behovet är oändligt, säger hon.

–Djur mår dåligt av samma anledning som många människor mår dåligt. Vi lever alla i ett prestationsbaserat samhälle.

Man behöver inte tro på det hon gör, Emelie Cajsdotter har inget behov av att missionera eller övertyga skeptiker. Man får till och med fråga om hon är galen, på riktigt?

–Det är en bra fråga, som fler borde ställa sig åtminstone någon gång.

–Om just jag är galen är jag kanske inte rätt person att svara på. Jag kan bara se att min förmåga att kommunicera med djur fungerar. Men det betyder inte att djuren får röster, som i Disneyfilmer. I stället går jag in i deras identiteter, ser bilder som jag sedan tolkar. Men jag BLIR inte djuret, jag är hela tiden medveten om min egen existens. Annars hade det varit värre.

Nyss mötte hon vid vägs ände i en skog i norra Bohuslän, framför gården som hon i en intervju med TV4:s Lasse Bengtsson beskrev som ”kaotisk”. Vilket väl var en lätt underdrift. Med tanke på att hon tagit hand om 100 djur som annars skulle ha avlivats medan hon själv bor i ett enda rum, 25 kvadratmeter stort, som rymmer en spis, en kamin, en toalett, en säng och rader med amarylliskrukor, där katterna vandrar fram och tillbaka som längs en autostrada.

–Vi ska kanske ta bilderna först, medan det är ljust ute, föreslår hon och stegar ut på det snöpudrade gärde där 12 hästar snabbt drar sig undan. Bara Tamara står gärna stilla för en bild.

–Hennes roll i gruppen är att hitta nya sätt att tänka, därför tycker hon det är roligt när det händer något.

Är det verkligen vad hon säger?

–Absolut, försäkrar Emelie Cajsdotter. Senare – när vi krupit ihop på rummets enda sittplats, hennes säng – berättar hon att katten Beda struntar i min växande irritation över att hon vräker sig över bandspelaren så att våra människoord med största svårighet går att lagra.

Vad skulle Beda säga om jag erkänner att jag har svårt för katter?

–Hon har redan sagt att det är ditt problem, inte hennes. Idag har hon så bra självförtroende att hon inte tar på sig andras begränsningar.

Under några handdukar, så djuren kan sova på den, står datorn där Emelie Cajsdotter med stor möda och mycket snus skrev boken Alla kungens hästar, den som kom ut i höstas och är den svindlande berättelsen om hur hon hamnade i Jordanien. Efter att flera nätter i rad ha drömt om ett ökenlandskap vaknade hon en morgon av att hon sa Amman, högt och tydligt.

–Då visste jag inte ens var det låg. När jag ringde resebyrån hoppades jag att det inte skulle finnas några biljetter dit. Men det gjorde det. I samma veva mötte jag en man på ett bröllop som, efter att jag berättat om mina drömmar, sa att jag måste åka dit. Efteråt visade det sig att han var prins av Jordanien.

Hon kom till Amman, blev omhändertagen av prinsens medarbetare och kom så småningom att lära känna hans syster, det vill säga prinsessan Ayat. Det är hon som ärvt avlidne kung Husseins hästar, och de behövde professionell hjälp.

–I Jordanien uppfattas telepatisk kommunikation som något naturligt. Under fem år har jag åkt fram och tillbaka till det där stuteriet. Riktigt vad jag gjort går inte att kort förklara, det handlar om att gå in i varje häst känslor, se vad den behöver.

Nej, det här är inte lätt att förstå. Kanske måste vi berätta mer om Emelie Cajsdotter. Se vad som hände efter att hon gick in i ponnyn Pyrets identitet, då när hon var 11. Jo, hästen blev först sjuk, sedan påkörd, men räddades av en veterinär från Nya Zeeland som råkade vara i Göteborg.

–Det var genom mötet med honom som en pollett ramlade ner: Jag skulle ägna mitt liv åt att hjälpa djur. Det var därför jag fått min förmåga. I samma stund jag såg sambandet försvann min rädsla.

Att hon gick hem och färgade håret lila hörde väl inte samman med yrkesvalet. Mer med friheten hon plötsligt kände. Från att ha varit en överambitiös skolflicka, grå in i både själ och hårrötter, återfick hon sin självkänsla. Och insåg att hon måste hålla sig undan skolans krav på anpassning för att värna om sin gåva.

–Min uppväxt var idealisk för det jag gör idag. Med en tryggare bakgrund hade jag nog varit mer rädd för att ta risker. Då hade jag väl suttit som matematiker på något universitet.

Emelie Cajsdotter fick aldrig någon traditionell yrkesvägledning. Den sista gången hon behövde hjälp stod hon på ett berg på Grönland och frågade Gud vad hon skulle göra med sitt liv? Svaret, hon kände det tydligt, blev återigen att hon skulle ägna sig åt djur och komplementär medicin.

– Jag åkte hem och började som lärling, först på ett stuteri och sedan bland kor. Efteråt fick jag veta att den här gården stod tom. Så jag flyttade hit med Pyret och hennes föl. Då var jag 21 år.

Skogen står tät runt huset och min fråga blir hur hon kunnat bo där ensam – nåja, det har funnits män i hennes liv också och sedan något år bor Sara, anställd djurskötare, i ett annat pyttehus på gården. Men ändå, blir det aldrig ensamt, tråkigt?

–Aldrig. Mitt yrke bygger på att jag kan behålla min sårbarhet. Då kan jag inte samtidigt vara så hårdhudad som det krävs för att bo i en stad.

Emelie Cajsdotter har påfallande lätt för att prata, inte bara med djur. I sanningens namn är hon svår att stoppa, avbryta, men nu lyckas jag ändå skjuta in frågorna som hopar sig. Som om förmågan att kunna kommunicera med allt levande, till och med en stackars amaryllis, aldrig blir tröttsam?

Hon nickar, bekräftande. Samtidigt har hon lärt sig stänga av, som när man stänger av sorlet på en stor middag.

– Springer en katt förbi när jag äter middag kan jag bli katten, känna ”jag vill ha en pastabit” samtidigt som jag ser den där biten. Men det är inte värre än så.

Men hur går själva djurvården till? Hur botar du, till exempel, en folkilsken hund?

–Säg att du har en ilsken boxer. Då kommer jag hem till er för att situationen ska kännas naturlig och när jag sedan upplever det jag gör i samband med din hund så skriver jag ner det i ett vanligt kollegieblock. Eftersom det handlar om bilder, att jag i en sorts dagdrömmar kan se det hunden förmedlar – till exempel att den inte tycker om att bli klappad – finns en risk för feltolkning. Därför skriver jag ner de konkreta bilderna. När alla bilder rasat fram, vilket kan ta olika lång tid, berättar jag för dig vad jag sett. När problemet klarnat börjar det verkliga jobbet: Hur löser vi detta, vad finns det för resurser?

–Din hund har kanske blivit misshandlad av sin tidigare ägare, medan du fått höra att problemet är att du inte varit tillräckligt stark som ledare, vilket är den vanligaste diagnosen när hundar har problem – ja, då måste vi ju diskutera det här.

Men en hund behöver väl veta vem som bestämmer?

–Jo, men därmed inte sagt att man behöver hamna i dominanstvister. Det djur kräver av oss är trovärdighet. Människor som inte blir respektfullt behandlade av djur saknar ofta egen självkänsla. Då är det den vi måste börja jobba med. Många djurägare vill att jag ska komma och trolla med knäna, så de inte behöver ändra på någonting. Simsalabim ska deras djur ändå bli jättesnälla. Jag jobbar inte så, det säger jag redan vid första telefonkontakten.

Vad är det då som krävs? Det Emelie Cajsdotter lärt är att flockdjurens hierarkier är en myt. Den ordning som finns baseras på att varje individ använder sin maxkapacitet vid rätt tidpunkt. Alltså finns ingen ledare som är bäst på allt.

–Den ordningen kan du som ägare upprätta med ditt djur. Men inte genom att gå där och bossa hela dagarna utan genom att fråga vad ni båda bidrar med till flocken?

–Säg att du vill att din hund ska gå fot. Då funkar det inte att du gör det för att grannarna ska tycka du är en duktig matte, eller för att du annars får för stor ångest själv. Kan du däremot övertyga hunden om att det är bäst för er båda, att ni då har lättare att överblicka situationen – då kan hunden förstå det.

Är det en teori som kan överföras till mänskliga grupper?

–Absolut. De samhällen vi har idag, ledda av alfahannar, verkar ju inte fungera särskilt bra. Det intressanta är inte att utse en härskare utan att fastslå vem som lämpar sig bäst till respektive uppgift.

Emelie Cajsdotter har avslutat sitt arbete med det jordanska kungahusets hästar. Nu vill hon ha mer tid för att glo på träden runt huset, för att smälta sina senaste, osannolika år.

Frågan hur hon klarar sig ekonomiskt, med tanke på att hon bara tar 400 kronor för att bota ett djur, oavsett hur lång tid det tar, kan hon inte svara på.

–Precis när jag börjat fick jag panik för att det inte skulle gå. Då kände jag, som ett knytnävsslag i magen, att jag skulle inrikta mig på arbetet och strunta i pengarna. Hittills har jag klarat mig. Om jag tar mer betalt skulle den här ekonomiska balansen rubbas. Då spelar det nog ingen roll hur mycket jag tjänar, då kommer pengarna ändå inte att räcka.

Eftersom katten Beda äntligen lämnat bandspelaren hörs förklaringen tydligt:

–Allt jag gör bygger på tillit. Det är som en serieteckning där någon går rakt över ett stup. Det funkar så länge man inte blir rädd och tittar ner. Då faller man handlöst.

Karin Thunberg

Karin Thunberg

[email protected]

// <![CDATA[ // Annons: kulturnoje_nyheter rektangel1 if (typeof(segQS) == 'undefined') var segQS = ''; document.write(''); // ]]>



På rymmen……


Japp, fawn flickorna har varit på äventyr….Efter promisen som tydligen inte räckte tog sig fawnisarna en repa till skogen igen. Spårade älg tror jag för jag såg en massa spår i hagen. Jädrans hundar, för att komma till skogen måste vi gå över stora vägen dvs en 70 väg!! Nu måste jag se till att dra om stängslet till grinden för dom hoppar över kompostgallret som i dax läget fungerar som grind…..Glittra kom när jag ropade men inte stora syster som hade lagt sig längs ner i hagen och tyckte att den där arga matten vill inte jag komma till…….Minna :) hon hade så snällt och väluppfostrat stannat hemma på tomten! :)

Näe i morgon blir det lydnadsträning för det här går inte, det är ju så med Vilja att när hon börjar tycka att livet är trist drar hon på egna äventyr. Så i morgon tar vi tag i lydnadsträningen igen!!!!

Dé va dé som behövdes för att träningen ska ta fart :)

Till sist GRATTIS Sara på 1 årsdagen :) hoppas du valde ngt riktigt stort och smarrigt i butiken!! :)



Tack Lina


Att det ska va så svårt att komma igång ordentligt med träningen……

Jag vill bara sova!! gå promis mé hundarna på golfbanan men inte mycke mer……hualigen va tungt dé é nu..

nåja i morse fick Lina iväg mig och hundarna för lite uppletande MYCKET uppskattat sen till djuraffären för lite inköp i form av ben. För fasa dé har varit slut på ben här hemma och det går INTE om jag vill ha mitt hem helt….  & TUR att inte Minna har tuggat på ngt i bilen!!! För jag har fortfarande hyrbil….Saknar MIN bil!!!

Men vi har två träningshelger att se fram emot först 7 & 8 feb på ÖBK, Briardklubben ordnar lydnadsträning för Tomas Mohlin som instruktör :) Han är mycket duktig och Ni som har möjlighet ta chansen och kom :)

Sen i april blir det två kurs tillfällen i nosarbete, då ska jag & Minna iväg på kurs! :) Det längtar vi efter :)

Sen har jag kikat på tävlingslydnadskurs senare i vår, vi får se om jag får till det :)



Dansk & Norsk Champion


Jippppi, min lilla prinsessa blev CHAMPION i lördags :) :)

Norsk & Dansk :)

Söta söta Vilja busade till sig certet och slutade som 3bt :) sötnosen!!

Slagen av sin lillasyster som fick Clubcertet och blev 2bt :)

BIR blev snygga gråa Iago :) GRATTIS Jaana & tack för förtroendet att få visa honom :) till BIR & BIS 4a :)

Nu så har vi en inplanerad utställning kvar sen tror jag vi tar paus och ägnar oss åt Bruksét jag har ju en hel del hundar att träna……

jo GRATTIS Marre till Vegas fina framgångar 2008, vilken fin avslutning på lördagens utst. Årets Danske racevinder & Årets hund KHKG. :) :)



Tränat!!


Nu så har vi kommit igång med träningen :)

Uppletande och lydnad för hårbollarna :) Gissa om det var uppskattat att åka till klubben?! :) Minna visste inte vilket ben hon skulle springa på, full fart ner till appellplan och så lycklig!! Lilla gumman, nu har vi legat på latsidan allt för länge…..

Har varit iväg till sjukgymnast och ska tillbaka nästa vecka. Hoppas det blir bättre och att framför allt huvudvärken släpper. Skolan har börjat igen och det blir riktigt skojigt den här terminen, vi ska bla läsa Etik som jag tycker är intressant.

Jag håller tummarna för att det blir kallare igen!! Inte roligt med blöta hundar & hyrbil :(

Väntar och väntar på att få ngt besked om min bil men det verkar dröja……



Syskonen som snart blir 4 år…..


vilja-gandhi.jpg

« Föregående sida — Nästa sida »

Briardflickorna Glittra & Vilja & Minna! is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu